ja visst gör det ont när knoppar brister
värfor skulle annars våren tveka?
värfor skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
höljet var ju knoppen hela vintern
vad är der för nytt, der tär och spränger
ja visst gör det ont när knoppar brister
ont för det som växer och det som stänger
ja nog är det svårt när droppar faller
skälvande av ängslan tungt de hänger
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider
tyngden drar dem neråt, hur de klänger
svårt att vara oviss, rädd och delad
svårt att känna djupet dra och kalla
ändå sitta kvar och bara darra
svårt att vilja stanna och vilja falla
då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar
då, när ingen rädsla längre håller
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden
känner en sekund sin största trygghet
vilar i den tillit som skapar världen
Karin Boye
i kveld vil jeg dele dette diktetsom erutrolig sterktsyns jegjeg var på en liten ettermiddagsturi stedog diktet danset rundt i hodet mitt hele veiendet er ikke så mye mer å siher kommerbildene fra dagens tur langs E39javisst...og regnbuens
farger
(dagens outfit - juhuuuuæææhh)
slårfølgeforå
representerehåpet*og globusen ?
