6 april 2013

 ja visst gör det ont när knoppar brister

värfor skulle annars våren tveka?

värfor skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

höljet var ju knoppen hela vintern

vad är der för nytt, der tär och spränger

 ja visst gör det ont när knoppar brister

ont för det som växer och det som stänger

ja nog är det svårt när droppar faller

skälvande av ängslan tungt de hänger

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider

tyngden drar dem neråt, hur de klänger

svårt att vara oviss, rädd och delad

svårt att känna djupet dra och kalla

ändå sitta kvar och bara darra

svårt att vilja stanna och vilja falla

då, när det är värst och inget hjälper,

brister som i jubel trädets knoppar

då, när ingen rädsla längre håller

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden

känner en sekund sin största trygghet

 vilar i den tillit som skapar världen

Karin Boye







i kveld vil jeg dele dette diktet



som er



utrolig sterkt



syns jeg



jeg var på en liten ettermiddagstur



i sted



og diktet danset rundt i hodet mitt hele veien



det er ikke så mye mer å si



her kommer



bildene fra dagens tur langs E39



























































 javisst...

og regnbuens

farger

(dagens outfit - juhuuuuæææhh)

slår

følge

for

å

representere

håpet

*

og globusen ?